Så är det att vakna mitt i natten och inte få luft. Paniken stiger, allt snurrar, måste ha vatten, tänd lampan...Som tur var fanns en flaska Ramlösa bredvid sängen. Kallsvetting, luftrören känns som sugrör, varje ansträngning det krävs att andas in och ut gör att paniken stiger. Ville inte väcka kollegorna heller, men ett tag trodde jag att jag måste ha en ambulans annars dör jag av syrebrist. Eller kvävs. Öppnar fönstret för att att få luft, men luften där ute är rena döden. Full med gräspollen.
Nu är det lunchtid. Har haft 2 lektionspass. Är yr och trött, måste försöka låta bli att tänka på att det är svårt att andas. Får panik annars. Medicinerna hjälper nog lite, men inte tillräckligt. Jag är fångad i det bara. Om ett par veckor är det över och det dröjer 10 mån till nästa gång. Måste bara stå ut. Du som själv har astma/allergi vet hur det kan vara... I morgon ska det regna. Jag är glad för det, men det törs jag inte säga högt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar