Förbaskade jävla försäkringsbolag

Efter att ha följt Albin till zooskolan gick jag hem för att brygga kaffe

till mina musiklärarkollegor som skulle hälsa på.

Så trevligt med en liten träff och lite "musiksnack" mitt i 

all sorg och förtvivlan. Ett avbrott i den annars grå och kalla

dagen. Då de gått, bestämde jag mig för att ringa upp

försäkringsbolaget som handhar barnens livförsäkringar.

(måste kolla upp allting sånt inför eventuell bouppteckning)

Det bolag jag som jag ringde i fredags och fråga om

försäkringen och jag fick till svar:

"nej, du har inga försäkringar här"

(Jag ringde igen under helgen och kollade av igen,

verkade konstigt...och, jorå, 2 barn var försäkrade där)

Nåväl, jag ringde igen det nummer helgens försäkringsagent

hade lämnat, och fick prata med en dam.

Jag förklarade att det gällde dödsfall

och blev slussade vidare.

PERSON NUMMER SJU!!!!!!

(och då hade jag för alla 6 dessförinnan berättat

vad det handlade om)

var en arrogant, gnällig kärring.

Hon sa surt att hon ville ha dödsattest,

polisrapport etc.

Jag bara ville skrika

"det ska du få, jävla satkärring"

och sen slänga på luren.

Tror nog att försäkringsagenter behöver

gå en vårda-våra-kunder-kurs.

AARRRGHHHHH!!!!!!

Satt i soffan och grät och skakade.

Tur sen att svägerskan kom förbi så jag fick

sällskap.

En stund nu att lugna ner mig....