onsdag 20 juli 2016

Kefalonia

En veckas semester blev det för mig den här sommaren.
En vecka på Kefalonia, en fortfarande rätt orörd ö, inte överbelastad med turister. Vi anlände på förmiddagen förra tisdagen. Liten flygplats (ungefär som Örebro)
Blev skjutsade av en chaufför som troligen inte hade kört
buss innan, än mindre vänt en buss på parkering.
Nåväl, efter 2 timmar o 40 minuter, svårvända hotellparkeringar,
flytt av sopor och lite trädgårdsarbete (beskärning av grenar som hängde ut i gatan) så kom vi till hotellet Porto Skala Village utanför Skala. Ett relativt lite och genuint grekisk hotell. God grekisk mat, har nog aldrig ätit så mycket lamm som denna veckan. Inga pommes og grillade korvar, utan 

riktigt grekisk husmanskost.
Lata dagar på stranden; vi fick skjuts av vaktis på hotellet varje morgon kl 10 och blev hämtade 15.10 vilket var en alldeles lagom tid att steka sig i solen. Bra bad, lite stenigt bara och inte särskilt långgrunt. Men det kan ju vara skönt att slippa gå 3 km innan vattnet når knäna. Eftermiddagen, dvs efter 15.10 tillbringade vi under parasoll vid poolen. Faktor 20 hela veckan, men trots detta
bränd och soleksem... Helt okej rum; balkong med havsutsikt, platt-TV och AC. Dock en del trappor, men det kan ju passa bra när man bestämt sig för att inte träna nåt på semestern. Så lite vardagsmotion är inte fel. Kanske hade varit lite roligare med lite
underhållning på kvällarna vid hotellet, men många verkade dra sig in till stan för middag & barrunda. Möjligen skulle vi också
hyrt bil några dagar och åkt runt lite på ön. Kanske en annan gång..
5 böcker lyckades jag iallfall läsa under veckan,
ladda på D-vitaminer och lite ny energi för resten av
årets jobb, utbildningar och träning.
Sol vid pool

Liten klippstrand nedanför hotellet


Lungt och fridfullt stället

fredag 10 juni 2016

För att jag kan

Senaste veckan har varit en vecka med mycket tankar...
Och jag vet att nästa år blir det ännu mer, för då skulle Philip tagit studenten. Fler av hans närmaste kompisar slutade gymnasiet nu
och jag gläds med dem.
Och jag vill utmana mig själv. Uppfylla mina mål och drömmar.
Förra helgen gjorde jag färdigt utbildningen i medicinsk laserterapi steg 3. På söndag ska jag cykla halv-Vättern och i
höst börjar den största utmaningen;
Lidingöloppet, första grenen i Klassikern.
Philip fick aldrig möjlighet att uppfylla sina drömmar och
det han ville göra. 
Jag ska.
Och jag hör hans röst:
Ge dig inte- kör på, bara!

fredag 5 februari 2016

Tears in heaven

Ibland kommer det så nära. Jag satt och letade igenom gamla papper på jakt efter en teckning.
Och där låg den. Pärmen, boken, teckningarna, korten och breven. Jag har inte tittat på dom på mer än 3 år. En liten röd bok med hälsningar. Teckningar från ungdomarna i Falköping.
Och hela tiden känslan av det som är definitivt. Han kommer inte tillbaka.
Samma känsla jag får på jobbet, när jag då och då ska spela och sjunga psalmen
"Jag tror på en Gud som är helig och varm".
En av mina favoriter, den säger så mycket. Det var därför vi valde den till begravningen.
Men också en smärta över det som inte blev - en framtid för Philip.
I dag är det ytterligare 18-års dag för 2 av Philips kompisar. 
En ny påminnelse om att tiden går - livet går vidare.
Om 12 dagar är det Philip´s dag....
Jag tillåter mig en stund att finnas i känslan av bottenlös sorg,
smärta och ångest. För att sen gå vidare med de meningsfulla saker jag ska
fylla dagen med.
Ta hand om varandra!
Åter igen, tack Elli och Jonas, Marianne och Åsa.
Ni har för alltid en extra stor plats i mitt hjärta

fredag 29 januari 2016

Nu är det allvar...

19 oktober 2012 var slutet på mitt liv. På det gamla. Och början på det nya.
 Ett liv men en tung börda att bära: sorgen.
Jag är inte den jag var, kommer aldrig att bli.
I mörkret, i depressionen och förtvivlan, hittade jag en drivkraft;
Jag ska överleva! Jag ska övervinna mörkret och leva.
Det hade Philip önskat.
Jag har låtit drömmar bli sanna, sånt jag bara skjutit framför mig
och tänkt; jaha...det vore ju kul, men....

Jag har jobbat som kyrkomusiker i 15 år nu.
En dörr i mitt liv stängs och en annan har öppnats.
Jag har kämpat en kamp med mig själv för att förverkliga det jag önskat.
(i sorgarbetet har man ofta problem med närminnet, något som har
periodvis "stört" inlärning och studier)
Men nu är jag redo. Jag har tagit steget och kommer lämna min
trygga vardag med en ekonomisk trygghet.
Jag har sagt upp mig. Blundar och hoppar...
Det är 6 veckor kvar. Sen tar jag klivet helt och hållet ur mitt
gamla liv och in i det nya.

Senaste 2 veckorna har jag varit på Fuertuventura
på kostrådgivningsutbildning. Ytterligare nya perspektiv på livet,
ny lärdom och massa nya vänner.
Och i allt jag gör finns min älskade Philip med mig.



måndag 31 augusti 2015

Snart är det höst....

I morgon är det 1 september. Första dagen av hösten. 
Sommaren hänger fortfarande kvar, men morgnarna är
kyligare och luften hög. Dagg i gräset och imma på bilen.
Äpplen mognar i trädgården. Snart blir löven gula och faller av.
Hösten är tung. Det sitter i kroppen.
Energin finns inte, jag känner mig likgiltig till saker som
annars är viktigt. Ont här, ont där....
vaknar kallsvettig varje natt. Ångest.
Kan inte somna igen.
Alla hemska minnen sen höstnatten för snart 3 år sen.
Oron jag känner när jag vaknar och klockan passerar 03,
den tiden då det ringde på dörren....
Det kommer gå bra denna hösten också.
Det kommer bli oktober.
Jag kommer jobba den dagen i år, det är en måndag.
Undrar hur det blir just den dagen i år.
Den tredje. Och Philip skulle varit 17 år och 2 dagar gammal.
Skulle gått andra året på gymnasiet.

Vi har gympa den dagen. Värsta datumen EVER. I programmet finns
Philip´s låt med: "What a wonderful world".
Jag kommer tänka på honom då <3


En sorg så stor som ingen kan mäta
en oändlig bottenlös tomhet
den går inte att fylla, för vad skulle jag fylla den med?
En kärlek så oändlig som räcker bortom alla gränser
du är lång borta men ändå nära
Jag hör din röst i allt jag gör
du säger:
Mamma.. ge inte upp!
Jag tänker på tomrummet
och fyller den med kärleken från dig
Och den finns där
så jag orkar leva
Minnen, nuet, framtiden
och jag måste acceptera att livet är ett mysterium
Det gör ont. Sorg gör ont.
Det är det att vara människa.

tisdag 26 maj 2015

SÅ VAR DET SLUT....

Tiden på Axelsons Gymnastiska Institut är slut...
Det är med lite vemod man lämnar en bra skola och en bra klass....
Mycket bra sammanhållning i en grupp med ett åldersspann på nästan 30 år!

Hösten började tufft med 2 anatomi tentor på kort tid.
Bara att mata på...ett nytt språk (latin) musklernas funktioner,
infästningar, skelettet och skelettdelar..adduktioner, elevationer 
lateralt eller distalt om något....

Träningslära, fysiologi, examen i stabilitetsträning,
gymlektioner med lyft, drag, press åt alla håll och kanter
samt kreativitet med bollar, plattor, lådor och band i gympasalen.

Löpteknik, pulsträning, träningsplanering, sjukdomslära,
akutbehandligar, konditionsträning, träning för klienter
med särskilda behov, beteendevetenskap, stresshantering
motiverande samtal och kost & näringslära.

Töj & flexibilitetstester, folkhälsoarbete och HLR.

Lång lista - sååå mycket kunskap!

Helgen var tuff:
Praktisk examination (träning av kund)
Teori prov som innehöll verkligen allt och lite till...
Examination som HLR instruktör
Redovisning av FYSS uppgifter

Avslutning med champagne & smörgåstårta

TACK NI GOA KLASSKAMRATER!
Vänner för resten av livet - delar en stor passion
i träningen
Några av oss träffas ju absolut säkert igen om ett tag,
andra möts säkerligen vid olika tränings/fitnessammanhang.

TACK NI FANTASTISKA LÄRARE!
Ni är grymma inspiratörer, glädjespridare och pedagoger!
Vi fick ju veta att vi varit klassen med bäst resultat,
utan ER hade det aldrig gått.

Jag måste nu ha några dagar att sortera allt som varit det här året,
vi är ju lic PT nu...hjärnan är trött, jag har kastats in i
vardagen igen med 1 framträdande med körerna på lördag och
stor konsert på söndag, skolaavslutning nästa vecka och
sonen som tar studenten.



tisdag 17 mars 2015

Körövning, semlor och kladdkaka

Tisdag är alltid långdag. Men också trevlig-dag med förmiddagsbön och fika i kyrkan, lunch på Innovation med kollegan. ICDP kursen blev inställd i dag, alltså lite tid över. Var en snabbsväng på Tuna Park med barnen och fixade lite saker (kläderna är hela tiden urvuxna...)
Kvällens körövning ägnade vi åt påsksånger och vi fick hembakade semlor till fikat:-)
Förbereder mig nu för fredagens examination i stabilitetsträning och i ugnen finns kladdkakan till torsdagens barnkalas. Dygnet borde vara lite längre, eller det skulle finnas en extra dag i veckan. Det vore bra!
Så snart kladdkakan är klar kommer nog Blund. John Blund.