Osynlig

Osynlig
gick hon till skolan
var stolt och glad för de nya skorna
Precis sådana hon önskat sig
för att dom andra hade det
Men ändå osynlig
På skolgården skrapade hon lätt med foten i gruset
hoppades på att de skulle se
att hon var som dom

Osynlig gick hon in när skolklockan ringde
Ingen hade sett hennes nya skor
Hon var besviken men inte förvånad
Hon var ju osynlig, hur skulle då någon kunna se?

Gymnastik
Hon hatade det. Blev aldrig vald till nåt lag
Såklart gick ju inte det
Hon var ju osynlig, då finns man ju inte ens
och får inte vara med i laget

Då hon kom ut ur gymnastiksalen
var de nya skorna borta
Ute i regnet låg dom
leriga med lite av färgen bortskavd
Skavda, precis som hennes hjärta
men det var det ingen som såg
Hon var ju osynlig