Upprörd är vad jag är!

Skulle egentligen hålla på med lite komposition, men upptäckte jag behöver en paus, nån lunch blev det inte i dag. Läste en artikel i går om varannanveckas och helgpappor som försummar sina barn. Jag blev jätteupprörd och har haft svårt att släppa detta. Hur kan man som förälder inte älska sina barn tillräckligt mycket för att sätta deras behov framför sina egna? Hur kan en pappa köpa lördagsgodis och snacks till sig själv medan barnen får titta på med svaret: ni har väl veckopeng? Eller ignorera ett sjukt barn med öroninflammation, strunta i att gå till doktorn och inte förstå vad smärta är? En smärta som inte bara sätter sig i barnets öra utan långt, långt in i själen.... Man vill väl ge sina barn det bästa? Räcker inte maten ska väl ändå barnen först få äta sig mätta? Såklart behöver man inte låta barnen få sin vilja igenom jämt o ständigt, vi läser ju alldeles för mkt om hur duktiga nutidaföräldern är på att curla sitt barn, men sunt förnuft, empati, respekt och kärlek? Är det för mycket begärt av en förälder? NOT! Dessa barn det handlade om i artikeln var mellan och högstadiebarn ocg ville till slut inte vara hos sin pappa. När de öppnade kylen fanns där möjligtvis en torr ost och lite mjölk. Ingen frukt, grönt, youghurt, skinka . Och handlade pappan när de bad om det? Nej, det gjorde han inte, utan bara ryckte på axlarna. Strunt samma om de får äta nyponsoppa, konserverad korv och gå i för små kläder. DET ÄR VÄL INTE SÅ NOGA. Mamman till barnen skriver att hon fullkomligt hatar den meningen! Inte så svårt att förstå ialllafall.
Nej, barnen ska mötas med den respekt de är värda att bli bemötta med, de är trots allt levande varelser, egna individer som vi vuxna ska vara bra förebilder för. Undrar vad vi skulle skapa för värld och samhälle med grundtanken: DET ÄR VÄL INTE SÅ NOGA....


Suck och stön, var bara tvungen att skriva om detta som säkerligen, vad jag förstod berör många, och dessa barn är inte de enda som råkat ut för det...

Hitta ingen lämplig "barnbild". Så jag fick ta en på PÖSI (Percy)