GRY: Att blogga är inte lätt...

när det finns så mycket i huvudet efter resan. Tar väl ett par år att sortera? Det var en fantastisk resa med så mycket intryck som verkligen satt avtryck i mig. Jag tänker: -hur kunde jag ens tro innan jag åkte att jag visste vad gospelmusiken går ut på? Så mycket jag vill ta med mig till Sverige och använda det! All denna fantastiska musik och alla fantastiskt trevliga människor vi har mött. Chicago är en mysig stad, jag gillar´t, men det dumma är att solen liksom inte skiner. En morgon jag visste det skulle vara sol, tittade jag ut från 5. våningen och konstanterade besviken att det var grått. Men himlen var blå. Hmm...ingen sol. Nä, för husen är så höga att solen skyms bakom. Hotel Seneca vi bodde på låg granne med Hancock Building. Därför var det smidigt för oss att äta på 95. eller 96. våningen där vilket vi gjorde några gånger. Fantastisk utsikt var det, speciellt från damtoaletten;-)Vi har träffat så många intressanta musiker, bl a Walter Owens, Cynthia Nunn och Walt Whitman. Vi har fått sjunga oss hesa, klappa i händerna tills de är röda och svullna, genomsvettiga för kyrkan varit knökafull samt bli skiiittrötta i ryggen av och sitta på 3,5 timmar långa gudstjänster. Och gudstjänsterna är VERKLIGEN annorlunda än i Sverige. Hmm..Tänk om jag gjorde lite samma saker i kyrkan på söndag som deras musiker gjorde? Falbygden nästa kanske?

Minikyrka? Plats för 10 000. Chicagos största församling.

Har nog aldrig sett en sån glädje som i dessa svarta församlingar. När de går till kyrkan är det fest. De tar på sig sina finaste kläder, alla är glada, sjunger och dansar. Kan nog skriva hundra sidor om denna resan, men här kommer lite nyckelord och bilder:-)

STARBUCKS

ICED LEMON POUND CAKE

TOTAL PRAISE

GUL SKOLBUSS