Evigheten

De springer mot varandra

solen ger ett rött skimmer i hennes hår

som rör sig lätt i vinden

Blickar möts

Han ler mot henne

Nu är de så nära att de kan röra vid varandra

Han smeker hennes kind

Hon ser honom i ögonen

där hon möter en spegelbild av sig själv

Hon ler mot honom

Händer flätas samman

Det är tyst

bara några syrsor hörs

Ingen säger nåt, för orden behövs inte

De vet ändå

Känner varandras närvaro

ett lugn som inte finns någon annanstans

än när två själar möts

som hör ihop

Det enda de önskar

är att tiden ska stanna

att allt bara får vara

in i evigheten