Just nu har jag mycket tankar i huvudet.
Många val och beslut som ska tas.
Men det är inte så svårt egentligen, bara mest krångligt....
För hur jag än gör så drar det med sig massa annat.
Och hur jag än vänder mig har jag rumpan bak...
Jag har bott ensam i 3,5 år nu. Längtan efter att ha ett vanligt familjeliv igen.
Att dela vardagen med en annan vuxen: mannen i mitt liv.
Laga mat, skjutsa barn, städa, handla, jobba, semestra....
Önskar jag hade en synkroniseringsknapp inte bara
för Iphonen men även för livet. Så enkelt det vore då?
Eller också inte, för det är genom prövningar man lär sig,
man måste ha det jobbigt ibland för att uppskatta när det är bättre.
Och egenligen är det inte särskilt jobbigt.
FÖR...
OMNIA VINCIT AMOR
(kärleken övervinner allt...)
kom i håg det;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar