Livet är fullt av tillfälligheter. Elller....? Only God knows...

Satt och funderade på det häromdagen. 

Hade precis städat och på random i lurarna kom plötsligt 

"I´ll meet you at midnight" med SMOKIE. 

Tankarna går 22 år tillbaks i tiden. Sommar på Lagunen utanför Strömstad. Min sommarbästis Annika från Skåne, Merete från Halden med flera. Bryggan på kvällen...träffade vi på de 

svenska killarna Mikael och Peter, ett par år yngre än oss. 

Tror det var min ungdomstids härligaste sommar iallafall:-) 

Smokie´s låtar på högsta volym. Gitarrspel och sång i Sörens båt. Sena kvällar på bryggan. 

Dillchips och CocaCola på burk. 

Så blev Mikael min ungdoms stora kärlek. Och anledningen till att jag kom till Tidaholm. Kan undra hur mitt liv sett ut annars? 

Vart hade jag bott? Vad hade jag jobbat med? Hade jag haft barn? För även om vårt förhållande tog slut drygt 4 år senare, 

så hade jag rotat mig i Tidaholm där jag hade vänner m m. 

Jag fick jobb efter min grafiska utbildning. 

Jag blev kvar och träffade Jonas. Gick min kyrkomusikaliska utbildning, fick 4 barn, flytt till Falköping där jag har 

jobbat i 9 år nu. Inte gift längre, 

men oerhört lycklig med min Jörgen som också av en tillfällighet kom in i mitt liv (men det är en annan historia) 

Sitter i dag när jag tittar tillbaks på alla händelser i mitt liv som genererat nästa stora händelse om det bara är tillfälligheter? Näää, tror inte det? Eller??

Törs inte tänka på vad som hänt om jag inte övertalat mina föräldrar (som inte ville till Strömstad sommaren -89) att ändå åka, för då hade mitt liv inte sett ut som det gör. Jag hade alltså inte varit jag? Eller? Jag är iallafall 

glad och tacksam för att allt är som det är, 

trots stora motgångar och många tårar...

Här är jag 10 år med föräldrar och mormor & morfar.
Lite anade jag om framtiden..