 |
| Första måltiden hemma hos familjen Kweon |
4 timmar satt vi på bussen. Utanför flygplatsen, på vägen mot Seoul, dök det upp facinerade saker. Bland annat hyreshus. Mängder av hyreshus där det första hade nummer 1 och det sista 750. Och alla såg likadana ut. Jag hade hört innan att de flesta koreaner bor I hyreshus då det finns för liten yta att bygga villor på, men att det skulle finnas så oändligt många betongghetton hade jag inte föreställt mig. Motorvägar, massor med trafik, höga berg, risfält susade förbi. Allt från moderna villor till traditionella koreanska hus.
Några timmar senare ankom vi Gumi, en industristad där bl a Samsung Electronics och LGDisplay har sitt huvudsäte. Mijin hade sagt att det var en liten stad, vilket jag inte höll med om då det bodde 375 000 i Gumi. Höga, lyxiga 30-våningshus varvat med fattiga slumkvarter. Dammiga gator och trottoarer vilket inte harmoniserade med alla dessa nypolerade bilar som fanns överallt. Det första jag såg då vi klev av bussen var en grupp skolbarn I 8-10 årsåldern. Prydligt klädda i blå kjol eller byxor och vit skjorta. Flickorna med rosetter i håret och pojkarna med vattenkammat hår. Tanken slog mig, att precis så där kunde jag också gått hem från skolan, tillsammans med andra koreanska barn. Jag undrade som jag så många gånger har gjort, hur mitt liv hade sett ut om jag vuxit upp i Korea. Hur det hade varit att vara en i mängden med samma hår och ögonfärg, samma klädstil och utan undran över varför just jag var annorlunda....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar