Nu har vi överlevt 3 dagar utan internet.
Det går det också, fast vi får nog inget nät än på 2-3 veckor.
Märkligt, bara på några år, hur beroende vi är av bredbandsuppkopplingen.
Jag minns nångång mot slutet av 90-talet. Då hade vi uppringt via telefonnummer.
Det lät ddszzzzztjaaaadzzzziiiiii i olika tonlägen innan man kom ut på nätet.
Skitcoolt var det då. Nu skulle det gå på tok för segt, vi som numera är vana
vid att sidan ska laddas nästan innan man skrivit in adressen.
Dessutom har ju de flesta smartphones i dag och surfar via 3G-nätet.
Och klagar på att det är seeeegt...(märks ju här nu med telefonen skillnaden jmf med wifi..)
I dag hade vi gladeligen bytt ut en av de två soffor som finns kvar i Falköping mot internetuppkopplingen. Helt galet;-) Har vi själva gjort oss beroende av nätet,
eller är det samhället som gjort det? Datorer, telefoner, internet...och vi ska vara anträffbara jämt och ständigt. Svarar man inte på ett mail direkt, kan ju avsändaren tro att man inte fått mailet eller rent av struntar i att svara.
Puh...jag längtar till den dagen jag har trådlöst bredband igen..
(...OCH möbler...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar