Den genomskinliga

Hon blev förnedrad. Sakta men säkert tog han hennes självkänsla

 ochgjorde henne osynlig. Eller åtminstone genomskinlig, 

men det var det ingen som såg. Bara hon själv.

 Kanske för att hon hamnade i gränslandet

av färgtoner där ingen riktigt vet om det är gult eller lila, vitt eller rött.

Han bröt ner hennes JAG, ville att hon skulle bli en skuggfigur, och

skuggfigurer är nästan osynliga.

De fanns i en värld där allt han gjorde och sa var rätt 

och allt hon sa och gjorde var fel.

Hon ville bara försvinna. Han ville att hon skulle försvinna.

Blev hon en skuggfigur, blev hon osynlig för alla.

Syns inte, märks inte, finns inte.

Det var bara han som kunde hitta henne.

Vart hon än försökte gömma sig, kunde han hitta henne.

Hon var rädd. Kämpade med att behålla sitt JAG.

Men så fort hon hade fått tillbaka sina konturer, var han

där och suddade ut....

Skuggfiguren är borta nu.

Färgerna är starka och hon syns igen.

Men ibland händer saker som påminner om

hennes osynlighet och oduglighet.

Då tappar hon konturerna för en stund

medan alla starka färger kämpar för att övermanna

det färglösa.

Hon är fri och vet att hennes genomskinliga JAG

försvann och kommer aldrig mer tillbaks.