Eller, ja.....varit där iaf då jag troligen var rätt borta då vi kom dit.
Hemma i soffan satt vi och kollade på TV, pratade om
ogräsbekämpningsmedel.... sen minns jag inte mer.
Rätt va det var, eller kanske en timme senare, satt jag ute på altanen,
jag hade visst sagt jag behövde luft. För det gick inte andas,
och jag fick den där obehagliga hostan som känns som
lungorna ska vränga sig.
Dumma, dumma, mej, och stackars, stackars Jörgen...
har ju aldrig berättat för honom om mina
barn och ungdomsastmaproblem, (det enda han vetat om
är mina allergier...) som såsmåningom blev
bättre efter Oscar föddes. Mer och mer glest mellan
anfallen, det senaste hade jag för 4,5 år sen, också då
i samband med förkylning. Varpå, jag gjorde mig av
med alla mediciner vid flytten, de var ändå utg datum.
Tänkte väl, att om jag nån gång ska till doktorn här
i stan, så ska jag passa på få nya mediciner utskrivna.
Men DEEET är ju ingen brådska...
Har dessutom ägnat så många dagar av mitt vuxna liv
på sjukhus och akutmottagningar, antigen för egen del
eller med nån av barnen som var multiallergiska som
små, 2 med barnastma och 2 öronbarn...
så det är inget ställe jag gärna vistas på.
Så det var inte så lätt för honom då damen
i receptionsluckan bad mig berätta vad som hänt,
och jag kunde inte. Full fokus på att andas och inte få panik.
Och då kunde ju Jörgen endast redogöra för vad som hänt
innan på kvällen...
Troligen iallafall gräsallergin och förkylningen ihop nu
som inte gav så bra resultat.
Jag fick mediciner och kortison, det hjälpte ganska
snart, men nu, 36 timmar senare känner jag mig
fortfarande matt och yr.
Har varit och jobbat en stund samt hämtat
mediciner på apoteket.
OCH
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar