En riktigt dålig dag

I går var det söndag. Jag hade en riktigt dålig dag.

Hade ifs sovit rätt bra, men vaknade med ont i överallt.

Vi åkte till Maxi och handlade, och rätt vad det var började

jag gråta. Jag vet inte varför. Visste inte varför vi överhuvudtaget

var i affären. Jag sliter med närminnet. Vissa saker kommer jag ihåg,

annat sorterar hjärnan bort.

Jag tror jag var ganska tyst i går.

Gick in i mig själv. Tänkte igenom de 15 senaste åren av mitt liv.

Från Turkietresan september 1997 då jag fick dysenteri och

sjukvården var säkra på att barnet jag bar var dött...

Jag stängde in mig i mig själv med mina tankar.

Snälla älskade Jörgen lät mig vara i fred,

han bytte däck och fixade bromsar på bilen.

Sen gjorde han en fantastisk god lasagne.

Jag åt jättemycket.

2 goda vänner i Falköping ringde, det kändes skönt

att prata med dem en stund.

Jag orkade ingenting i går.

Plockade ur diskmaskinen för att inte känna mig så oduglig.

Jörgen följde med till Arboga och hämtade barnen på stationen.

Jag orkade inte köra bil.

Tankarna tar energin hela tiden.

I dag lade jag i en maskin tvätt. Kanske jag orkar hänga upp det sen.

Jag har märkt att blir jag pressad eller stressad av tiden, då går det inte bra.

Det låser sig liksom.

Jag är nere i helvetet och vänder.

Men på toppen av berget ser jag ljuset.