lördag 23 mars 2013

Platt fall igen

Vissa dagar rasar allt bara. Som i går.
Det kom ett brev från min gamla arbetsplats.
Gravrättsbrevet.
Där finns hans namn och personnummer.
Och åter igen så känner jag den där gränslösa
tomheten, ångesten. Jag vill inte läsa igenom det,
men jag är tvungen. Helst gömma längst ner i en
låda tillsammans med alla andra papper och dokument
som har med dödsfallet att göra.
Har konstaterat att när man dör får man 40 gånger
fler papper än när man föds.
Jag hamnar ur balans. Blir arg på allt och alla.
Upptäcker att jag kan börja gråta för typ ingenting.
Vill glömma och gömma mig.

Men jag kan inte gömma allt.
Tvingar mig att titta ibland i minnesalbumet från
Fonus, alla breven från ungdomarna.
Fast det gör så jävla ont.
Det gör det hela tiden. En kronisk själslig smärta som
är oerhört svårt att uthärda, ändå måste jag.
En dag i taget.
Och i morgon åker jag med 3 av barnen + kompis
till Sälen. Ser fram emot det. Dels att få
umgås med dem alla, samt att åka skidor:-)
Måste ta till vara alla bra stunder och det
roliga som sker. Tids nog kommer de tunga
stunderna igen. Jag kan inte fly, kommer aldrig ifrån dem.
Måste acceptera det.

Wilma i Sälen 2009. Det var ett tag sen....


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar