Hujeda

Well ,well, well, well, well....

I´m back on the track

Svårt att aklimatisera sig igen till en normal tillvaro efter en vecka

totalt väck, lost in the world of gospel music i dessa fantastiska

svarta församlingar. Genuint, överväldigande och en andlig, musikalisk,

energigivande input:-)

I didn´t left my heart in San Francisco, I left in Chicago....

Och här är så tyst. FAST jag hade härliga körövningar med

körerna i går kväll. Ingen gul buss, inte massa människor helt

i harmoni och samförstånd i det som ger kyrkomusiken en

STOOOR mening.

Skönt att vara hemma hos man och barn,

tråkigt att inte vara med gospelvänner.

Tänk om alla kunde bo i Eskiltuna och sjunga i samma kör?

Då kunde vi hyra en gul buss utan stöddämpare, fråga en

gammal afrikansk dam med basker att köra och åka runt med

vår "turnébuss":-)

Och mitt i all glädje över resan som varit, kommer jag att tänka på fredag.

Fredag 19 april. Alltså 1/2 år sen fredag 19 oktober.

Och jag gråter. I känslan är jag tillbaks ett halvår i tiden.

ÄLSKADE PHILIP

Att  oppositer ändå finns så nära varanda.

Glädje - sorg

Skratt - gråt

Kärlek - hat

YOU ARE THE SOURCE OF MY STRENGHT

YOU ARE THE STRENGHT OF MY LIFE

I LIFT MY HANDS IN TOTAL PRAISE TO YOU