fredag 29 januari 2016

Nu är det allvar...

19 oktober 2012 var slutet på mitt liv. På det gamla. Och början på det nya.
 Ett liv men en tung börda att bära: sorgen.
Jag är inte den jag var, kommer aldrig att bli.
I mörkret, i depressionen och förtvivlan, hittade jag en drivkraft;
Jag ska överleva! Jag ska övervinna mörkret och leva.
Det hade Philip önskat.
Jag har låtit drömmar bli sanna, sånt jag bara skjutit framför mig
och tänkt; jaha...det vore ju kul, men....

Jag har jobbat som kyrkomusiker i 15 år nu.
En dörr i mitt liv stängs och en annan har öppnats.
Jag har kämpat en kamp med mig själv för att förverkliga det jag önskat.
(i sorgarbetet har man ofta problem med närminnet, något som har
periodvis "stört" inlärning och studier)
Men nu är jag redo. Jag har tagit steget och kommer lämna min
trygga vardag med en ekonomisk trygghet.
Jag har sagt upp mig. Blundar och hoppar...
Det är 6 veckor kvar. Sen tar jag klivet helt och hållet ur mitt
gamla liv och in i det nya.

Senaste 2 veckorna har jag varit på Fuertuventura
på kostrådgivningsutbildning. Ytterligare nya perspektiv på livet,
ny lärdom och massa nya vänner.
Och i allt jag gör finns min älskade Philip med mig.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar