Finurligt

Har övat piano och orgel i dag.

Kanske det är fegt att öva, men man måste det ibland;-)

Och då slog det mig, hur kommer det sig att mina

händer och fingrar koordinerar och vet precis vart de ska vara

för att det ska låta rätt? Först läsa noterna och sen

placera fingrarna med rätt precission och timing

på sextondelssekunden rätt, annars låter det apa.

Förundras över att det funkar, många gånger

behöver jag inte ens tänka utan det är bara spela.

Det sitter i fingrarna.

(även för min 95-årige mormor numera boende på äldreboende,

men då och då har hon pianokonsert för sina kamrater)

Jag har övat hela mitt liv. Övat och övat och övat.

Måste fortfarande öva för att lära mig nya låtar, sonater,

preludier osv. Från jag var 4 tills i dag har jag ägnat

hundra tusentals timmar åt att öva. Öva och öva.

Tålamodsbeprövande?

JA

För även om man kan spela så måste man öva på nya saker,

det går bara lite lättare när man KAN...

Ibland undrar jag om jag övat bort hela min barndom.

All tid förutom skolan satt jag antingen på pianopallen

eller i orkestern med min trumpet.

Öva.

Ibland hatar jag det ordet. Jag och några kollegor

i Falköping bestämde att det är fegt att öva;-)

Jag skulle vara livrädd att vakna en morgon och hjärnan inte fattar.

Till exempel att spela orgel.

Höger hand, vänster hand, fötterna...

hålla reda på allt...

Jag är konstnär. 

Det är mitt hantverk och mitt skapande.

Att inspirera och instruera andra till musikskapande,

sång och musik.

Musiken finns i mitt huvud, jag hör den om jag vill.

Vore jag döv, skulle jag ändå höra allt inom mig.

Kom just på att jag har världens bästa jobb!