Vem är du??

Ibland undrar jag vem du är.

Du som är så långt borta.

Ibland finns du med i mina drömmar men jag ser inte

ditt ansikte, jag når dig inte utan står en bit ifrån.

I går hade jag ett långt samtal med mamma.

De kommer hit i slutet på maj, har inte sett dem sen i oktober.

Jag undrar om du tänker på "dem".

Vilka det var som blev mina föräldrar eftersom du inte 

kunde ta hand om mig. Vart tog jag vägen?

Undrar du?

Undrar du vem jag är?

Jag ser min dotter le. Är det ditt leende?

Säkert har du tänkt på det varje dag i snart 39 år.

Vad som hände och vart jag tog vägen.

Jag är en främling för dig, uppvuxen i en annan kultur

i ett land långt bort. Jag har varit i mitt hemland,

känt mig som en främling där.

En dag kanske vi står ansikte mot ansikte,

vad händer då? Hur kommer det kännas?

Jag tror inte blod är tjockare än vatten,

jag älskar alla mina nära och kära fast det 

inte är biologiska föräldrar och barn.

Jag blev övergiven som nyfödd.

Satt på barnhem utan nån anknytning till nån.

Har ju läst om sen hur viktigt det är för ett spädbarn

att knyta an till en vuxen, trygghet och närhet.

Det som jag aldrig fick.

Jag undrar ibland hur mycket det har påverkat mig?

Och HAR det påverkat mig?

Känslan av att vara övergiven kommer nog alltid följa mig.

Hon lämnade mig och gick....

Är jag bitter?

Nej.

Men jag vill veta VARFÖR...

Nånstans känner jag att tiden springer iväg.

Jag letar och kanske har jag tur.

TACK ni där borta på andra sidan av jorden

som hjälper mig!