Känslornas berg och dalbana

I går var det fredag igen.

Den första fredagen. Sonen smsade på kvällen och

påminde om det. Kommande fredagar blir nog inte lika svåra,

men nästa gång kalendern visar 19:e blir det svårt.

Jag klev ur sängen 8:30 i går. Orkade inte göra nånting,

inte ens bädda. Tröttheten....

Flera ringde på förmiddagen, vilket kändes gott eftersom

jag var ensam hemma. Birgitta W kom och hälsade på.

Ibland är tröttheten så stor att jag inte ens orkar vara ledsen.

Just den stunden är tårarna slut.

Sorg är inte bara att gråta. 

Sorg sätter sig i kroppen, ibland har jag svårt att andas,

jag får ångest av ringsignaler och höga ljud.

Benen känns tunga och hela kroppen värker.

Ena stunden kan jag skratta åt ett gott minne,

minuterna efter kan jag gråta om nån säger hans namn.

Fullständigt känslomässigt kaos.

Jag får dåligt samvete hemma för att jag inte orkar göra

de vanliga sakerna. Som att bädda sängen,

torka av köksbordet och hämta posten.

Jag måste släppa det.

Allt måste få ta den tid det tar.

I går lagade Jörgen jättegod mat:

grillat lamm, sallad, bröd, salsabönor

och chiliaioli. Rött vin till det.

Sen såg vi på film. En komedi, och jag skrattade.

Sen plötsligt var det nån scen i filmen som påminde mig

om USA-resan i våras. Och jag började gråta.

Mot slutet av filmen kom den där ICE BABY-låten.

Jag fick ett spel, blev arg, slog och sparkade och dunkade

huvudet i väggen (bula och ispåse sen)

Jag vet inte varför jag var arg. Mest tror jag för att jag

inte kan kontrollera mig själv riktigt.

Eller för att det var fredag igen. Slutet på första veckan.

Den värsta veckan i mitt liv.

Vaknade i morse efter en natt med rätt så bra sömn.

Sömntablettspaketet ligger oöppnat. Kanske jag

kommer att behöva den, men jag försöker utan.

Vi ska gå ut i solen. Gå ner på stan och fika.

Jag undrar om jag någonsin kommer uppskatta och

glädjas åt saker igen? Troligen.

Jag uppskattar min familj, mina vänner,

barnens vänner. Jag menar mest att glädjas åt

en god middag, en helg i Stockholm, en

semesterresa. Allt det där som förgyller tillvaron.

Tack min underbare Jörgen, för att du håller i mig när

det blåser, fixar allt jag inte orkar, och att vi pratar.

Pratar och pratar sena kvällar när det är svårt att sova.

Jag älskar dig.

Min käraste ägodel för tillfället, Philips armband...