Jag kan visst...

...göra vardagliga saker. Fast jag blir fort trött.

Wilma och jag var på Tuna Park, köpte några nya kläder

och skor. Jag har städat badrummen.

Vardagliga saker som gör mig helt slut.

Får ta en sak i taget, göra det jag vill och orkar.

Hela veckan har jag pratat med så mycket folk,

både kända och okända. Alla vill trösta och säga

snälla saker. Men det finns 2 saker som jag inte gillar

som jag stöter på då och då

(fast dom som säger det menar väl)

Det är:

Jag förstår precis hur du känner dig.

...

NEJ, det gör du INTE, för du har inte förlorat ett barn.

ELLER

Jag förstår, då min make/fru dog så....

...

NEJ, du förstår heller inte.

Såklart är det en stor sorg att förlora sin livskamrat,

men ICKE jämförbart med att förlora ett barn.

SORRY

(men jag blir ledsen)

Så säg inte att du förstår när du inte kan göra det.

Jag har några i min närhet som förstår.

De andra kan bara "tänka sig" eller "försöka förstå".

Men de vet inte.

Jag vill absolut inte trampa nån på tårna, alla bär vi

med oss sorg över att ha förlorat en närstående,

men tänk på det bara...

Nu finns oss nära anhöriga, det finns nära vänner

och det som hänt kommer såklart att påverka oss alla för

all framtid.

Föräldrar bär sin sorg, syskon sin och kompisarna sin.

Snart får jag besök av en dam från SPES.

(Suicide Prevention och Efterlevandes Stöd)

HON vet och förstår. Ska bli skönt att prata en stund.

och...

TACK ALLA NI UNDERBARA SOM FINNS I MIN NÄRHET

både här, i Falköping och alla andra ställen i världen

Tack för alla brev, blommor och hjälp vi fått.

Vi är många kvar som sörjer

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA