Till min son

Varför?

Fredag 19 oktober åt vi lunch på Wokstugan.

En lång lunch, vi satt i 2,5 timme.

Pratade och åt. Pratade mest tror jag.

Om allting. Livet, vardagen, skolan, kompisar.

Du var så glad att du hade fått måla upphållsrummet i skolan

och att du hade blivit lovad att måla flera rum.

Ni skulle titta på det efter lovet.

Och du var så glad för att du hade fått A på

alla senaste prov. Det gick så bra i skolan och du

hade börjat fundera på vad du skulle göra efter nian.

Helst måla, rita eller skådespela.

Fast kanske bygg som brorsan, för då skulle det nog

vara lättare att få jobb.

Vi pratade om USA-resan och hur häftigt det varit på

Universal Studios. Du ville dit igen. Vi pratade

film. Film och film, ditt stora intresse.

Vi skrattade, men pratade också allvar,

som kärlek och relationer. Självklart hade du dina

tonårsbekymmer som alla har när man är 14.

På höstlovet skulle du komma hit till oss och jag hade

lovat dig en tatuering, du var så glad för det.

Vi gick till Lilla Blå och mötte upp Oscar.

Så satt vi där en stund och det blev lite blandat snack.

Du skulle hänga med Oscar på en fest och det tyckte du

skulle bli så kul.

Jag följde er hem och vi kramades.

Därefter skickade vi några sms fram och tillbaks och du var glad.

Sen gick bara allt snett. Väldigt snett.

Och nu undrar alla varför.

Varför du lämnade oss, din familj, dina vänner.

Du som var så otroligt populär bland kompisarna,

alla ville vara med dig, alla såg upp till dig.

Skojfrisk, glad, aldrig sur eller arg,

omtänksam och alltid den de kunde prata med om det var

problem. Duktig på det mesta, smart, cool, framgångsrik.

Ändå gick det snett.

Och alla undrar

VARFÖR????

Philip Graaf oktober 2012