tisdag 11 december 2012

Ibland går det bara inte

Ibland går det bara inte vara glad.
Och ibland är det svårt att skriva om det,
inte för sakens skull, men för att jag vet att min
man och mina barn läser det.
Jag vill inte vara ledsen, vill inte vara nere och
känna att allt är hopplöst eftersom det drar ner dem
också. De ska inte behöva ha oro för mig hela tiden.
Jag blir orolig när de mår dåligt.
Så jag vet hur det är.

Jag har haft 2 nätter med mardrömmar och sömnlöshet.
Konstiga mardrömmar som jag aldrig brukar ha.
Som tex i natt drömde jag att jag var ensam hemma,
fast i en lägenhet. Plötsligt slutade lamporna att fungera.
Sen var alla dörrar låsta. Och det var ett monster i badrummet
som skrivit med blod på väggarna.
(låter som en riktig B-skräckis)

Jag kom till jobbet relativt tidigt i dag.
På morgonbönen sjöng vi 
"Jag tror på en Gud som är helig och varm"
Vi sjöng den på begravningen. En av mina favoritpsalmer,
men i dag blev det bara för jobbigt.
Ångestattacker som kommer och går när jag minst anar det.

Jobbigt samtal till socialenheten i Falköping angående
dödsboanmälan som måste göras samt bouppteckning.
Vill inte, orkar inte, men måste.
Alla dessa frågor att svara på om och om igen.
Den avlidnes namn och personnummer,
vad dog han av, vilken datum, har begravning och
jordfästning ägt rum osv....
Vill inte men måste.
Känner mig stark just då, men sen kommer det otäcka
mörkret och omsluter mig.
Hotar med att förgöra mig. Ångest, svårt att andas.
Jag vill krypa ner under
täcket och gömma mig. Gömma mig så inte mörkret kommer.
Det är precis som då jag var barn.
Ha någon där som kramar mig så inte mörkret hittar mig
(fast jag redan gömt mig under täcket)
Bara sådär för säkerhets skull.

I dag har Jörgen och jag varit på cirkelfyspass.
Skönt att ta ut sig så man mår illa.
Det var verkligen jobbigt. Nu ska kroppen vila tills
flexpasset i morgon eftermiddag.
Hjärnan ska också vila tills kvällens körövningar.

Vissa saker är kul, som körövning med Lotta Engberg


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar