En tung dag

Jag har inte skrivit om Philip på ett tag nu. Jag har tvingat mig själv

att fokusera på annat, även om det finns med mig hela tiden.

Paniken, ångesten. Vaknade i natt. Kan inte beskriva det riktigt,

men det är som att sitta ihopklämd i en liten låda utan att kunna

röra sig eller andas. Och att den paniksituationen finns i själen

och inte kroppsligt. Den hotar att förgöra mig.

Jag börjar lära mig hantera ångestattackerna.

I dag skulle vi ätit tårta.

Vi skulle ha väckt Philip tidigt på morgonen med

frukost på sängen och presenter.

Kalas nästa helg tillsammans med småsyskonen som

också snart fyller år. På lördag får de fira ensamma utan Philip.

En tung och svår dag.Jag har delat delar av den med mina

vänner i Corazon. De sjöng i temagudstjänsten i dag, bl a

"Stilla ro och nära" och "Total Praise".

Jag sjöng "You raise me up", den har betytt mycket för mig i många

år under svåra tider. I kören finns goda vänner,

tack för stödet i dag <3

Såret blöder igen. Det kommer det alltid att göra.

Och dagar som denna är det extra svårt.

Jag undrar vad han ville haft för tårta.

Eller kanske ingen tårta utan marängswiss eller

kladdkaka med vaniljglass och grädde.

Som brorsan gjort.

Jag undrar om han sett likadan ut i dag som för 4 månader sen,

kanske hade han växt lite på längden? Klippt håret?

Haft en ny vinterjacka? Hade han önskat sig pengar, data och

telefonprylar? Skulle han bjuda kompisarna på kalas? Filmkväll?

Eller kanske pizza på Marco Polo?

Jag blundar, ser honom framför mig, hans leende,

en glad tonåring. Hör hans röst, den kommer aldrig tystna.

Väntar fortfarande på att höra honom säga:

"Mammaaaaa....när ska vi äta?"