Ibland gör det ont att andas

Plötsligt plingar det till. Ett mail i inkorgen.

Det är från stenhuggeriet i Lidköping. 

Och åter igen faller jag in i det bottenlösa mörker som

hotar att förgöra mig.

Namnet. Födelsedag och ängladag.

Teckningen han ritade då han var 6 år.

Mitt i min vardag där jag sitter på ett trevligt lunchmöte

tillsammans med musikerkollegor i Eskilstuna församling.

Jag har precis berättat om jakten på ny bil,

vi var och tittade runt i går, har bokat provkörning.

Tänk att få en helt ny bil:-)

Så mitt i detta vardagliga så finns mailet där.

En helt vanlig bifogad PDF fil, men ändå så ovanlig.

Tiden stannar en stund, jag känner jag får svårt att andas.

Jag försvinner in i min egen värld, undrar om jag någonsin

kommer att leva ett normalt liv igen. Jag kämpar för det,

men samtidigt är jag emellanåt på väg att ge upp.

Åter befinner jag mig i den "lilla lådan" där jag varken kan

andas eller röra mig.

HUR KAN JAG LEVA?

VARFÖR LEVER JAG OCH INTE HAN?

Lord, I will lift mine eyes to the hills
Knowing my help is coming from You
Your peace You give me in times of the storm

You are the source of my strength 
You are the strength of my life
I lift my hands in total praise to You