söndag 31 mars 2013

Min resa

20 oktober 2012 började en resa.
Helt från noll bara.
På den ena sidan av vägen står min man,
barnen, förädrarna, vännerna.
På den andra sidan står Philip.
Och jag är i mitten.
Halkar ner i det ena diket,
sen i det andra.
Då är de där direkt och knuffar upp mig på vägen igen.

Jag tror att jag går. 
Eller ibland springer jag.
Vissa dagar går det trögt - 
jag kommer inte många steg framåt.
Ramlar ner i nåt av dikena och fastnar där
för en stund.
Andra dagar springer jag med lätta ben,
nästan flyger fram.
De stunder jag inte orkar gå själv
är jag buren.
Buren av Herren och av ljuset.
Efter några kilometer kanske det blir mörkt.
Då gömmer jag mig tills ljuset återvänder.

Jag vet inte hur långt jag har kommit på min resa.
Den känns oändligt lång.
Ibland vill jag att den ska ta slut
och jag får tvinga mig fortsätta.
Ibland går det lätt att ta sig fram.
Det är en lång resa.
Men dom finns där på alla sidor
min man, barnen, föräldrar och vänner
på den ena. Philip på den andra.
Och Herren går med mig.
Nu och för alltid.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar