måndag 15 juli 2013

Turkiet del 2 (dumma resebolag...)

Jag har rest mycket. Väldigt mycket och för det mesta är jag jättenöjd med service
och bemötande från resebolagets personal. Bolaget vi åkte med nu minns jag fick kritik
av alla oss som för några år sen satt på en icke-säker-ofärdbar buss från Kairo till Hurghada
utan reseledare och med en chaufför som bara log och sa "YES" till allt, säkerligen
ovetande om ordets betydelse.

Vi anlände som sagt på Antalya flygplats sent söndagkvällen, fick bagaget snabbt
och tog oss till bussen. Alla andra verkade också fått väskorna snabbt, för inom 
10 minuter satt alla på plats. Förutom 3 personer. Så började det roliga....
Vi fick veta att 3 stycken saknade sina väskor. Tiden gick...det gick en kvart..
30 minuter, 45 minuter, 50 minuter...
Då kom de äntligen.
Men visade det sig att bussen var överfull. All fick inte plats.
Så en pappa med ett barn i femårsåldern fick frågan om att ta sin
son i knät. Han blev rosenrasande, svor och gestikulerade.
Reseledaren bad alla ta fram biljetter för att hon skulle kolla om alla verkligen
hade beställt transfer. Den arge mannen vägrade att låta bussen åka förrän
ALLA biljetter var kollade och felet tillrättat, han tänkte minsann inte låta
barnet sitta i knät, utan heller försena oss ytterligare 10-15 minuter.
Klockan var midnatt och vi hade ju trots allt 2 timmar och 45 minuters resa
framför oss. Så stod vi där igen då efter att ha åkt 50 meter....
DÅ visar det sig att de 3 vi väntat i evigheter på inte ens skulle vara
med på våran buss!!! De kom från Landvetter och hade troligen missat
sin egen buss pga bagageförlusten. Och där tycker jag definitivt resebolaget brister.
Synd om folk som förlorat bagaget, har själv råkat ut för det, men vid det tillfället
fixades annan skjuts åt oss när väskproblemet var uppklarat ,och en hel buss med
en hel del småbarn behövde iallafall inte sitta och vänta mitt i natten.

Nåväl, vi kom till slut iväg. 1 timme för sent.
På vägen Antalya - Alanya har man alltid ett fika stop.
15 minuter sades det. ELLER HUR???
Efter 20 minuter hade fortfarande en del inte fått tummen ur och stod ute
med kaffe och cigg, log och skrattade. Och vi (alla med barn) väntade...
Till slut fick reseledaren en tillsägelse på skarpen att vi var ju redan 1 timme
sena, skynda på folk!

Jo...resan gick bra till slut och vi fick rummet och sängarna...zz...z...zzzz....

Sen bar det sig så olyckligt åt att jag blev akut sjuk.
Mycket sjuk. Elak tarmbakterie visade det sig, med outhärdliga
magkramper, feberfrossa och kräkningar. Vi hade fått ett telefonnummer per sms
på ankomstdagen där man kunde skicka sms och få svar direkt från personalen
på servicekontoret. Jag skrev ett sms att jag var i akut behov av läkare då
smärtorna blev outhärdliga. Efter 30 minuter hade jag fortfarande inte fått
svar på mitt sms, och ringde upp istället (tänkte först att det är bra med sms
istället för att ringa pga den höga mobiltaxan)
DÅ HADE DE INTE ENS LÄST SMS:ET!
Jo, tjejen i luren lovade skicka läkare OCH en personal.
Läkaren kom. Personalen uteblev. Och läkaren var duktig
på engelska så det var inga problem.
Tjejen i servicetelefonen ringde upp och sa "ledsen, hann inte, men det 
kommer vara 2 från vår personal och möter upp dig på sjukhuset".
Visst. Tack. Ambulansen kom, körde mig till sjukhuset nånstans jag vet inte vart,
personalen hämtade mig, men fanns nån där från resebolaget som de lovat?
Typ inte.
Som tur var fanns där en svensk/turkisk kvinna som översatte då personalen
på sjukhuset inte kunde varken förstå eller prata engelska.
Hon hjälpte till vid provtagningarna. Jag fick dropp. Morfin mot smärtan.
3 påsar antibiotika. Mera dropp. Mera morfin.
På rummet jag kom till fanns 5 andra personer. Svensk, dansk, en ryska 
och en engelsk trash-lady (eller nåt) som hela natten skulle komma att vandra
runt, runt, runt och svära, prata i telefonen, svära lite till och bara vara arg
(när hon inte skrek för hon hade så ont i magen) Hon fick inte gå ut och röka,
det var, vad jag förstod av telefonsamtalen och svordomarna det som det
hela gick ut på. Jag fick 2 A4 papper med smileysar.
En höll i en tandborste, en annan en handduk. Ett glas vatten osv...
Så jag kunde peka vad jag ville då personalen inte förstod.
Då jag varit på rummet 1 timme, ringde servicetelefontjejen igen.
Då skulle hon och en kollega PERSONLIGEN komma och hälsa på mig,
skulle vi säga vid tvåtiden, blev det bra? Javisst!
Tråkigt ligga på sjukhus där man inte kan prata med nån, maken kunde
ju inte följa med och trösta under de svåra krampanfallen då han fick vara
kvar hos barnen på hotellet.
Kom det nån ?
NOPE.
Ett telefonsamtal 2 dagar senare.
Jag är 40 år. Jag kan ta för mig, göra mig förstådd. Vad om jag varit 75? 80?
Ensam, vilsen på ett turkisk sjukhus där personalen på det resebolag jag
bokat en resa och betalat dyra pengar jämförelsevis med att själv fixa min
resa bara uteblir trots att de lovat hjälpa till.
Och vart fanns de som skryter om att de är så service-minded?
Nåväl, jag har inte talat om vilket bolag det var, de kommer få ett mail
till sin "utvärdering av resan och servicen".
Brister finns alltid, förhinder uppkommer osv, men var pålitliga!
Lova inte hjälpa till och sen inte dyka upp sen, inte ens meddela förhinder.

Jag blev sjuk i Turkiet 1997. Allvarligt sjuk, Höll på att dö i dysenteri,
det tog ett år innan jag var helt frisk efter den resan.
Nu blev jag sjuk igen med liknande symptom, jag var ensam på sjukhuset,
saknade min man och hade behövt nån ur resebolagets personal där
att ventilera min oro med som i sin tur kunde förklara för läkaren/sköterskan.

Jag vet inte om jag vill åka till Turkiet igen.
Och det är nog så att i framtiden  kommer jag dissa ett av de stora
resebolagen. Sorry.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar