Det känns så ibland. Alla dessa latinska ord som snurrar i huvudet, ändå är en del ord bekanta
från kyrkans och musikens värld. Man trycker in mer o mer i hjärnan så nån gång är det väl fullt?
6 veckor kvar (knappt) sen är det tenta i anatomi nedre. Inte bara ska alla muskler o skelettdelar
finnas på rätt plats men också vad dom gör och vad för sorts muskler det är.
Och uppbyggnad av muskelceller samt funktion.
Töjning hit och dit. Olika sorters töjningar och vad som är bra för vad.
Mycket intressant ska man få lära sig också, som tex varför tonårstjejer inte ska springa,
nåt som säkerligen idrottslärare vet men inte fotbollstränaren.
Och varför ska vi inte stretcha rumpmuskeln (m.gluteus maximus)
fast man gör det överallt på alla gympapass osv...
Intressant att lära sig hur det hänger ihop så förstår man också träningstekniker,
vad/hur man ska göra och vad/hur man absolut inte ska göra och varför.
Nåväl, i dag ska jag lämna anatomi/fysiologi. Ägna mig åt julsånger:-)
Tiden går fort, bara 8 övningar kvar till julkonsert, och däremellan
har vi Alla Helgona och 1 Advent.
Veckan i sig är en svår vecka. Känner mig rastlös, kanske bra att fastna i
studier och arbete? Stundtals kommer ångesten, jag blir yr och får svårt att andas.
Söndagen kommer allt närmre, minnen kommer tillbaka, också de minnen
som sitter fysisk i kroppen. Sorgen ser olika ut olika dagar. Har inget val, måste leva
med den, kommer inte undan. När jag tänker på det, som att vara fångad i nåt jag
aldrig kan ta mig ur, det är då ångesten kommer.
Även om 19 oktober kommer passera i år också.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar