 |
| Han River i Seoul |
Jag tror mycket hände med mig det året. Jag började fundera över min barndom, fundera på vad jag tycker om adoption, sålla mina känslor vad som var värt att ta med vidare och vad jag borde lämna. Jag växlade mellan kärlek, hat och medlidande för min biologiska mamma. Under tiden hade jag också fått kontakt med Sr Catharinas syster, Vivan (Mijin som hon heter på koreanska) eftersom vi skulle bo första veckan med familjen Kweon i staden Gumi. Vivian var duktig på engelska då hon arbetade bl a som engelskalärare, så det var lätt att prata med henne på telefonen. Vi hade ett tiotal samtal under en 8 månadersperiod. Sen var det praktiska saker att lösa. Flygbiljetter skulle bokas, vi hittade på KLM för drygt 6.000 kronor tur-retur med mellanlandning på Schipol, Amsterdam. Vaccinationer var nödvändigt att se över eftersom vi skulle bo med lokalbefolkningen, barnvakt skulle fixas till Wilma, Philip och Oscar, då 5, 7 respektive 9 år gamla. Jag försökte även att samla på mig svenska souvenirer att ta med; osthyvel, gosedjursälgar till barnen och andra småsaker. Dessutom hade min mamma stickat lusekoftor till de 3 barnen i familjen.
Sista månaden innan vi skulle åka var jag rastlös, sov dåligt, lättirriterad och mådde inte alls bra. Jag till och med undrade om jag gjorde rätt som åkte dit. Helgen innan vi for lämnade jag barnen hos mormor och morfar i Oslo. Det fanns ingen återvändo, jag var tvungen att ge mig iväg på mitt livs resa. En resa tillbaka i tid och rum och i mitt inre där inga gränser längre fanns.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar