Att tänka på bra saker...

Nu närmar sig dagen som jag helst vill vara utan. Undrar hur den kommer bli. 

Den kan bli som vanligt, alltså vi gör vanliga saker osv, den kan bli liggande i 

sängen hela dagen, den kan bli hyperaktiv (bara för att slippa tänka)

Överleva den gör jag, på något sätt...

Men hur den blir och hur JAG blir kan jag tyvärr inte styra, önskar bara att den 

hade passerat.

Har berättat i dag för några om en stark upplevelse från festivalen i Oslo.

När barnen sjöng "Freedom" med Walt Whitman, så kom jag tänka på hur många

ungdomar som finns i Soulchildren sammanhang. Ett sammanhang där de

är sedda, behövda, uppskattade, älskade i en gemenskap där alla

är accepterade. Hur viktigt detta är. Jag såg deras glädje i det de gjorde

på scenen. Frimodigt. 14-15 åringar. Precis som Philip skulle varit.

Hur otroligt viktigt det är att skapa ett bra sammanhang för ungdomar

så de inte springer ute och festar o super i ung ålder.

I en kristen gemenskap där du varken är töntig eller "ute".

För ett år sen var jag mitt uppe i planeringen kring uppstarten av 

Eskilstuna Soul Children tillsammans med församling o kollega.

Så inträffade katastrofen och jag blev sjukskriven.

Men till slut gick det genomföra uppstarten, och det har rullat på.

Bättre o bättre, viktigare och viktigare.

Och nu detta i Oslo. Viktigt. Ungdomarna är superviktiga!

Skulle vilja ha en gospelkör igen, kände det efter dagen vi hade

med Tomas Gospel. Men det är inte det jag är ämnad att göra.

Det är Soul Children.

Det är det jag ska göra.

För Philip´s skull och alla andra ungdomar som inte fick

forsätta sitt liv.